Detta är en nystartad blogg som administreras av Wendelas Vänners ordförande Per Eric Mattsson och styrelseledamoten Ami Lönnroth (http://www.ami.bibliobi.com/). Tanken är att bloggen skall bli ett forum för samtal, debatt och diskussion kring ämnen som är aktuella för Wendelas Vänner. Här kan du reflektera kring ämnen som har anknytning till personen Wendela Hebbe, hennes levnadsöde, hennes tid eller vår tid, utomäktenskapliga förbindelser, mor-dotter-problematik, kvinnor i arbetslivet, det konstnärliga skapandets villkor, brödskrivande kontra lustskrivande, teaterliv, förläggarmödor… många olika teman är möjliga. De flesta av dessa teman är aktuella i den sommarteater Midsommarafton vid Snäckviken av Cecilia Sidenbladh, som just nu spelas vid Wendela Hebbes Hus.
Gör gärna kommentarer till denna pjäs när du sett den. Läs om den på föreningens hemsida http://www.wendela.se/
Några av Wendelas ättlingar har satt märkbara spår i svenskt och dansk kulturliv - Signe Hebbe, Mollie Faustman, Hampe Faustman, Hans Egede Schack (svärson) och Valdemar Vedel. Vi vill också gärna ha synpunkter på dessa personers liv och gärningar. Man kan läsa om dem på föreningens hemsida http://www.wendela.se/
Välkommen med inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Litteraturhistorikern Sven-Gustaf Edqvist har kommit med följande kommentar till vår sommarteater.
Några synpunkter på begäran.
Jag såg föreställningen i lördags, i lätt regn, under paraply.
Jag tyckte den var bra - kanske den bästa i serien - med intressant utmejslade karaktärer på döttrarna och med Wendela själv som auktoritativ modersgestalt. Till och med tjänsteflickan var på något sätt integrerad i kvinnoproblematiken och dessutom något av en klassrepresentant i sitt energiska svabbande, medan de övriga damerna höjde sina glas och skålade för nånting som inte rörde henne.
De berättande insticken kom pedagogiskt lämpligt och störde inte alls - tvärtom.
Men slutrepliken förbryllade mig. Wendela har ju strax dessförinnan förstått att döttrarna vet att Ea är en verklig halvbror till dem och då borde de logiska slutorden ha varit att hon säger att han är inte bara hennes fosterson utan hennes son - vilket också hade varit verkningsfullare.
Men som sagt - pjäsen var en charmfull liten teaterupplevelse, inte minst som huset fick spela en självklar roll och dessutom användes som spelplats mer än förut.
Tack för årets sommarpjäs och lycka till också med nästa års!
Sven-Gustaf Edqvist
Skicka en kommentar