Midsommarafton vid Snäckviken.

Litteraturhistorikern Sven-Gustaf Edqvist har, uppmanad av oss, kommenterat sommarteatern vid Wendela Hebbes Hus Midsommarafton vid Snäckviken. Här följer Sven-Gustafs inlägg. Tyck gärna till om detta och annat om teatern.

"Några synpunkter på begäran.
Jag såg föreställningen i lördags, i lätt regn, under paraply.
Jag tyckte den var bra - kanske den bästa i serien - med intressant utmejslade karaktärer på döttrarna och med Wendela själv som auktoritativ modersgestalt. Till och med tjänsteflickan var på något sätt integrerad i kvinnoproblematiken och dessutom något av en klassrepresentant i sitt energiska svabbande, medan de övriga damerna höjde sina glas och skålade för nånting som inte rörde henne.
De berättande insticken kom pedagogiskt lämpligt och störde inte alls - tvärtom.
Men slutrepliken förbryllade mig. Wendela har ju strax dessförinnan förstått att döttrarna vet att Ea är en verklig halvbror till dem och då borde de logiska slutorden ha varit att hon säger att han är inte bara hennes fosterson utan hennes son - vilket också hade varit verkningsfullare.
Men som sagt - pjäsen var en charmfull liten teaterupplevelse, inte minst som huset fick spela en självklar roll och dessutom användes som spelplats mer än förut.
Tack för årets sommarpjäs och lycka till också med nästa års!
Sven-Gustaf Edqvist"